Hoppa till innehål

CFO-rollen är inte bredare längre – den är tyngre

Publicerades 8 December 2025 av Caroline Wettermark

CFO-rollen är inte bredare längre – den är tyngre

Det finns en seglivad idé om att CFO-rollen “breddas”. Som om det vore en naturlig och positiv utveckling – ett större strategiskt mandat, mer inflytande, fler möjligheter.

 

Men de senaste globala analyserna visar något mer fundamentalt. Rollen är inte bara bredare. Den är tyngre.

CFO-appointments har nått fleråriga toppnivåer. Samtidigt beskrivs CFO-jobbet allt oftare som en av de mest höginsatsrollerna i hela C-suiten. Kraven ökar, tempot stiger och toleransen för missalignment minskar. Det är inte en kosmetisk förändring av rollbeskrivningen – det är en strukturell förskjutning av ansvar och risk.

CFO-churn är inte tillfällig – den är strukturell

Det som gör utvecklingen särskilt intressant är att den sammanfaller med hög CEO-omsättning. När en CEO byts ut, byts ofta CFO. Inte nödvändigtvis på grund av prestation, utan för att relationen mellan CEO och CFO är avgörande för hur bolaget styrs.

CFO:n är inte längre den som enbart rapporterar siffror.
CFO:n är den som måste bära berättelsen om siffrorna.

Det innebär att rollen i praktiken kräver två saker samtidigt:

  • Leda transformation internt
  • Kommunicera stabilitet och trovärdighet externt

Det är en kombination som kräver erfarenhet, mandat och uthållighet. Om någon del saknas uppstår snabbt ett gap mellan styrelsens förväntningar och CFO:ns leveransförmåga. Det är därför CFO-churn i dag tenderar att bli “persistent” snarare än cyklisk.

Transformation är inte ett plus – det är kärnuppdraget

En annan missuppfattning är att styrelser söker en CFO som är “AI-native”. Det är sällan den exakta formuleringen. Men de söker någon som har lett enterprise-förändring, moderniserat arbetssätt, drivit kostnadsprogram och kunnat omsätta teknik till affärsresultat.

Det är en avgörande distinktion.

AI är inte en rad på CV:t.
Det är en del av transformationsmandatet.

Den moderna CFO:n måste förstå hur digitalisering, automatisering och förändrade operating models påverkar både effektivitet och värdering. I Private Equity-miljöer är detta särskilt tydligt, där CFO:n ofta är central i att realisera värdeskapandeplanen.

“The end of the search is just the beginning”

Det kanske mest underskattade momentet i en CFO-rekrytering är transitionen.

Att tillsätta rätt kandidat är nödvändigt – men inte tillräckligt. I en marknad där CFO-rollen är tyngre än någonsin avgörs utfallet ofta av hur mandatet sätts upp från början.

“The end of the search is just the beginning.”

Det är en insikt som borde vara självklar i varje styrelserum.

Som Caroline Wettermark, COO på Gazella Executive, uttrycker det:

“Den största risken i en CFO-rekrytering är inte fel kandidat – det är otydligt mandat och brist på alignment mellan styrelse, ägare och VD.”

Det är i praktiken där friktionen uppstår. Uppdraget kan vara tydligt i kravprofilen men otydligt i vardagen. Vem äger transformationsagendan? Hur ser samarbetet med CEO ut? Hur mycket extern exponering förväntas? Vilket mandat finns att förändra finance operating model?

När dessa frågor inte är kalibrerade från start ökar risken för missalignment – och i dagens CFO-marknad finns det mindre tålamod, både hos styrelser och hos CFO:er.

CFO-appointment är en strategisk fas – inte en rekryteringspunkt

I tillväxtbolag och Private Equity-miljöer behöver CFO-appointment hanteras med samma stringens som en exit-process. Det handlar om att definiera narrativet, mandatet och milstolparna innan rollen tillträds.

CFO-rollen är i dag central för hur snabbt ett bolag kan förändras – och hur tryggt bolaget upplevs när omvärlden skakar.

Den är inte bara mer strategisk.

Den är mer exponerad, mer krävande och mer direkt kopplad till värdering.

Den verkliga frågan för styrelser är därför inte om CFO-rollen har breddats.

Frågan är om organisationen fullt ut förstår hur mycket tyngre den har blivit.